Här samlas notiser som skett under 1900-talet i Rossön med omnejd gm tidningsklipp
PSST! Har Du som läser dessa notiser om eller från Rossön med omnejd något material på lager som skulle kunna publiceras här, tveka inte att skicka ett mail till;info@rosson-rsff.se
Bilder och berättelser från Grundsjö - Ragnvald Jonsson
Länsstyrelsen har till
regeringen överlämnat en framställning från hemmansägare Elis Löv mfl i
Svanavattnet om utförande snarast möjligt av bygdevägen Svanabyn - Grundsjö på
delen inom Dorotea socken. Genom vägenstillkomst skulle tretton gårdar i Svanabyn
få vägförbindelse. något som de nu helt saknar. Vägen skulle dessutom bli av
stor betydelse som genomfartsväg sedan vägen Grundsjö - Bodum blir färdig.
Därefter skulle avståndet mellan Svanabyn och Backe, där det finns ett
tidsenligt lasarett. reduceras till endast fem mil, vilket skulle möjliggöra
för sjuka att snabbt komma under läkarbehandling. Länsstyrelsen påpekar, att
vägen Svanabyn-Grundsjö dömdes till utförande redan 1935. Delen inom
Västernorrlands län är färdigställd sedan flera år tillbaka. Inom Västerbottens
län skulle vägen få en längd av 3,744 m. med en bredd av 3,5 m. jämte
mötesplatser och beräknas kosta omkring 120,000 kr. Vägen ingick i
länsstyrelsens förslag till fyraårsplan för 1946-1949, men uteslöts jämte en
del andra vid regeringens fastställdes av planen. Länsstyrelsen har emellertid
fortfarande den uppfattningen. att vägen är synnerligen angelägen.
21/1 1949
Ingen söndagsbrevbäring i Bodum?
Till generalpost styrelsens prövning har postdirektionen
överlämnat en framställning från Kramfors a.b m. fl. Om postföring även på sön-
och helgdagar på lådbrevbäringslinjen Rossön - Öhn - Orrnäs i Norrnäs samt att avhämtning av avgående post till poststationen
skall ske kl. 8:15 i stället mot som nu kl. 8:55. Därmed vinnes att posten kan
medhinna dagens enda posterande tåg norrut, vilket avgår från Rossön kl. 8:55.
För sin del avstyrker direktionen i motsats till postmästaren i
Sollefteå den begärda tillökningen på linjen, emedan någon större ökning av
antalet på söndagar ankomna försändelser inte synes vara för handen och då
antalet på söndagar ankommande post abonnerade tidningar uppgår till endast 24.
Liksom postmästaren anser direktionen att den ifrågasatta tidigare tömningen av
brevlådan i Norrnäs by inte kan tillstyrkas på grund av de därmed förenade
ökade kostnaderna.
28/2 1949
Bodums folkskolestyrelse och lärarkår hade i lördags
sammanträde.
Ordföranden upplyste om att inventarierna vid distriktets skolor nu hade ett värde av 41,617
kr. En studiecirkel i engelska anhöll om att få använda en skolsal i Hällnäsets
skola, vilket godkändes. Nytt förslag till reglemente och läroplan för fortsättningsskolan
godkändes. Fortsättningsskolan skall anslutas till snickeri och hushållsgöromål
och skall pågå i åtta veckor. Hr Arne Nordström fick i uppdrag undersöka
huruvida Rossöns IF skulle vilja upplåta sin bastu för skolbarnsbaden gång i veckan. Kostnaderna för de 7 skolbarnens bad
skall i så fall bestridas av skolkassan.
26/1 1949
Vävkurs i Bodum. I Bodum har sedan fem veckor tillbaka pågått en vävkurs under ledning av överlärarinnan Birgitta Larsson, Sollefteå. Initiativläsare är SLKF- avdelningen i Bodum men arrangör Ångermanlands Hemslöjd. Undervisningen som omfattar både teori och praktik har mest gått ut på att lära uppsättning av vävar samt garnberäkning till dito. Det som tillverkats av kursdeltagarna är halsdukar, schaletter, kuddar, löpare, servetter, hellinnelärft samt tras- och nöthårsmattor. Alltså nyttoartiklar, både nyttiga och slitstarka. Kursen avslutas i dag kl. 19 i Salems kapellet, Rossön med utställning varvid kaffe serveras. En del alster av kursen utlottas med amerikanskt lotteri.
?/? 1949
Bodum får ny 12-tons färja till pingst.
Den välkände båtbyggaren Kalle Sundin från Docksta arbetar nu för fullt tillsammans med några andra dockstabor l Bodum, som skall presenteras en ny färja till pingst. Därmed löses det gamla besvärliga problemet med färjan vid Näset på vägen Rossön - Strömsund. Hittills har man inte kunnat ta emot en lastbil med last, men nu blir det bättre om plats. Inte mindre an 12 ton kan den nya färjan bära, vilket betyder att man kan ta emot en fullt lastad lastbil eller 2-3 personbilar. Fartygsinspektören från Sundsvall var nyligen och tittade på den nya färjan i Rossön och om allt går efter beräkningarna blir det sjösättning första dagarna i juni. Den nya färjan är byggd av trä med wirespel kopplat till motor på färjan.
4/4 1949
25 man sysselsätts vid Rossö-verkstad i den stora verkstads
byggnad som Ångermanälvens Flottningsförening planerar i Rossön, Bodums
socken, för en kostnad av drygt ett par hundratusen kronor är nu under
uppförande, Det är Byggnadsfirman Hallström och Nisses ses som fått sig
uppdraget anförtrott. Ett dussin byggnadsarbetare är nu i full verksamhet.
Verkstaden skall innehålla maskinverkstad, smedja, monteringshall, garage,
matrum, tvättrum m.m. Vid verkstaden skall föreningen tillverka motordrivna
bogserbåtar m.m sådant som till rationell flottning - härrör ca 25 man kommer
att sysselsättas på verkstaden, som beräknas vara färdig den l september.
6/4 1949
Hotingspolisens spår ledde till vild tjuvjakt
Förövarna av inbrotten i Rossön och Västertåsjö natten mot
måndagen greps i går i Sigtuna av Uppsalapolisen efter en dramatisk biljakt. I samband med inbrottet
i Bosson hade en C-märkt De Soto - bil observerats och det var denna som kom
polisen i Hoting att rikta spaningarna åt visst håll, vilket också visade sig
vara det rätta. Hotingspolisen varskodde kollegerna neråt landet om att någon
eller några som färdades i nämnda C-märkta bil misstänktes för inbrott och att
det misstänktes att de tagit vägen söderut. I går iakttogs bilen i Uppsala och
polisen fattade genast misstankar då den hade ett femsiffrigt nummer, medan det
i Uppsala inte finns högre än fyrsiffriga. I bilens åkte tre ynglingar, och när
dessa såg sig observerade körde de ut ur staden med polisen i hälarna. I vild
fart fortsatte de till Sigtuna. där de kapsejsade. De gav sig emellertid inte
utan fortsatte flykten till fots och först efter ett par timmar kunde de
gripas, men var då så utmattade efter att ha stått i isvatten gömda bakom en
vassrugge i en hel timma att de inte kunde förhöras utan måste få sova först.
Ynglingarna, som var bröder i åldern 19, 20 och 21 år och från
Stockholm, erkände att de stulit bilen i Midsommarkransen i måndags, men den anmäldes stulen från
Saltsjöbaden redan lördags. På färden från Västertåsjö hade de hunnit med ett
inbrott i Hudiksvall, nämligen hos Shells kontor, där kassaskåpet länsats. Man
misstänker att ynglingarna har fler liknande saker på sitt samvete, men det får
den fortsätta utredningen ge besked om.
8/4 1949
Två inbrotts stölder förövades natten till i går l västra
Ångermanland. I Bröderna Anderssons verkstad i Rossön kom tjuvarna över ett
kassaskrin innehållande 800 kr i kontanter jämte kuponger för 496 liter bensin
och i Bertil Anderssons diverse-handel i Västertåsjö bröt de upp en
kassaapparat och tillägnade sig växelkassan på ungefär 90 kr. I Bröderna
Anderssons verkstad hade tjuvarna först försökt öppna dörren med falsk nyckel,
men den fastnade i låset och då hade tjuvarna i stället brutit upp en
garagedörr på baksidan av huset och från garaget tagit sig in på kontoret. Där
tog de ett kassaskrin, som en droskchaufför från Rossön hittade vid Miltallberget 1,5 mil från Rossön. En del värdepapper som förvarades i skrinet var då kvar.
Butiken i Västertåsjö ligger intill vägen men ingen bor i byggnaden. Tjuvarna
hade slagit sönder ett fönster pä baksidan av butiken och tagit kassaapparaten
in på kontoret, där de brutit upp den mod en yxa. Polisen arbetar för fullt för
att klara upp stölderna och man har även visse spår att gå efter.
25/4 1949
Lönade sig delvis att klaga Länsstyrelsen har nu
meddelat utslag på de besvär som anförts av Johannes Sjölander i Bodum över det
av Bodums kommunalfullmäktige förrättade valet av ledamöter i fattigvårds
styrelsen. Hr Sjölander yrkade upphävande av beslutet bl. a. med hänsyn till
att ett av de åtta distrikt som kommunen var indelad i för fattigvårdens handhavande,
skulle komma att sakna ledamot i styrelsen medan däremot ett annat distrikt
skulle komma att få tre ledamöter. Vid valet utsågs också Anna Johansson som
ledamot av styrelsen. Då någon titel inte var utsatt på valsedlarna kunde det,
enligt hr Sjölanders mening, inte avgöras vem som valts då det finns två
personer i Bodum som heter Anna Johansson. I sitt utslag förklarar
länsstyrelsen att den omständigheten att kommunen i fattigvårds hänseende skall
vara indelad i åtta distrikt inte utgör hinder för kommunalfullmäktige att
välja ledamöter oberoende av deras hemvist inom kommunen. Besvären i denna del
har därför inte föranlett ändring av kommunalfullmäktiges beslut. Beträffande
valet av Anna Johansson anser länsstyrelsen att det inte är otvetydigt vem som
avses. På grund härav liar länsstyrelsen upphävt valet av Anna Johansson och
återförvisat ärendet till kommunalfullmäktige för företagande av nytt val.
3/5 1949
SNÖSLASKLOPP I ROSSÖN
Rossöns IF hade i går tränings tävling l terränglöpning.
Banorna var tunga på grund av regn och det snöslaskade under tävlingen.
Resultat:
Seniorer 5000 m: (1) Adolf Wiklund 16.27.5 (2) Oskar
Jonsson 16.49.0 (3) K. G. Gjersvold 18.05 (4) Paul Jönsson 19.36 (5) Alexander
Mårtensson 19,38 (6) John Bryntesson.
Seniorer 2500 m: (1) Karl Mårtensson 8.27 (2) Sven Wiklund
8.27 (3) John Isaksson 8,43 (4) Werner Andersson 9.42 (5) Pelle Westin 9,55 (6)
Bengt Eliasson 9.55
Båt i Rossön flög i luften sjönk sedan En båtmotor
explosion, som lätt kunnat få allvarliga följder, inträffade i går vid
Flottnings föreningens verkstad i Rossön. En arbetare vid namn Dan Danielsson
var sysselsatt med att starta PH större motorbåt, då en luftklocka exploderade.
Taket på maskinrummet flög till väders och glassplitter yrde vida omkring.
Båtens botten sprängdes också sönder så att den sjönk omedelbart. Danielsson som kom undan med några mindre skador på ena handen, fick kasta sig hals över
huvud ur båten.
13/6 1949
Kommunalt Bodum
Kommunalfullmäktige valde i går
till ledamot i kommunalnämnden gårdsägare R. O. Eriksson. Till kommunalnämndens
vice ordförande valdes Karl Jönsson. Till ledamot till kommitté för utredning
ombyggande av pensionärshem valdes Einar Mårtensson. Grundsjö byamäns anhållan
om ett bidrag på 700 kr för uppförande av samlingslokal bifölls. Två personer
hade anhållit om stipendier för bevistande av folkhögskolekurs och yrkesskola.
Dessa bifölls. Arbetslöshetsnämndens anhållan att kommunalfullmäktige måtte
besluta att låta detaljplanera anläggning av vatten o. avlopp inom centrala
delarna av Bodum samt att anvisa medel därtill bifölls. Till entreprenör antogs
Allmänhets ingenjörsbyrån i Sundsvall. En kommitté bestående av Olov Vermelin
och Karl Jönsson utsågs och den skall bevista sammanträdet med Kungliga
Vattenbyggnadsstyrelsen och bevaka kommunens och jordägarnas intresse vad som
gäller sjöregleringarna l Bodum. Ifall det blev av behovet påkallat ägde de
också rätt att konsultera expert. Det förelåg en avsägelse från Gösta Cederborg
av ledamotskap i kommunalnämnden och befattning som brandchef. Denna bifölls
och kommunalfullmäktiges ordförande Olov Vermelin uttalade på fullmäktiges vägnar
ett varmt, tack till hr Cederborg för hans insatser inom Bodums kommunala liv.
10/9 1949
Stina Florström i Rossön - Kvinnor med ruter i
Hon kommer cyklande, portföljen dinglar på styrstången, men
hon kör inte osäkert med kraftiga tramptag klarar hon backarna. Den grågröna
dräkten bitter välskuren på henne som på en officer, och hennes blick är som
fältherrens, när han tar en titt på terrängen. Ansiktet är litet väderbitet,
det mörka håret har små, små grå stänk.
Det är distriktssköterskan, Syster Stina i Rossön som
kommer. Man kan inte ta fel på henne. Hon skulle kunna blanda sig med tusen
människor, och har man bara sett henne en gång skulle man utan större ansträngning
kunna upptäcka henne. Det riktigt lyser sjuksyster omkring henne, en neonskylt
kunde inte säga mer än hennes friska utseende och glada ögon, en sjuksyster som
blivit något av skogsbygdens hälsoapostel.
Det är väl inte utan att det fortfarande finns en fläkt av
romantik kring distriktssköterskans gärning trots att hon numera oftare får åka
välfjädrad droskbil än skidor och cykel när hon skall ut till sina sjuklingar.
Hon skall alltid vara beredd, hon har inga pass, inga bestämda tider, och för
henne får det inte finnas något som heter rädsla Stina Florström. som för 33 år
sedan kom till Rossön. Hade väl inga särskilda förutsättningar precis för att
hjälpa skogs bygdens människor, men hon hade en vilja som var okuvlig. Hon
föddes i Änge, gick i flickskola i Söderhamn och sjuksköterskeskola i
Östersund, men hon ville inte fortsätta på sjukhusen. Hon tillhör det slag av
människor, som vill ha frihet och rymd omkring sig. som inte vill trampa
korridorgolv men som kan gå miltals på obanade stigar Stina Florström har nog
egentligen aldrig funderad på varför hon blev sjuksyster. Hon kan inte riktigt
förklara det. Och man gissar nog inte fel om det helt enkelt bara var så att
hon valde sitt yrke därför att hon ansåg det naturligt. Jag har aldrig ångrat
det, säger hon lakoniskt. Jag tycker jag är lika intresserad nu som när jag var
elev. Ja, nu är hon 53 år. Hon bor i en liten lägenhet ovanför kristidsnämndens
expedition. under det sluttande taket står familjeporträtten snyggt och
prydligt, ordnade lika ordentligt som man föreställer sig att hon lägger ett
förband. Det är litet svårt att avgöra hur fäst hon är vid de sina, men hon
skulle antagligen med lika stor känsla kunna sätta upp porträtten av varenda
sockenbo. De är hennes barn på något sätt alltid har de varit hos henne eller
hon hos dem i något sammanhang. Telefonen ringer, Syster Stina lyssnar ett
ögonblick: Ja, ja, hä på potatismjölet, adjö.
Hon omger sig inte med några krusiduller nu var det fråga om
nässelutslag. Ordinationen är enkel och klar men hon försöker sig inte på några
komplicerade saker, hon vill bara vara den första hjälpen. Kanske lika ofta
lyder ordern: Ta ner henne! Då är det lasarettet i Backe som får besök. Inget
resonemang, har Syster Stina sagt alt det skall bära i väg till Backe så blir
det så.
Många gånger är det heller inte annat att göra, och otaliga
är de fall som hon hjälpt ner till läkarna. Jag har varit med när sjuklingar
måste släpas och baras på bårar miltals från skogsbyarna, berättar hon, och
själv måste jag ibland gå både fram och tillbaka. Fem mil gick jag en dag, men
då var det inte utan att det kändes i benen Hon berättar inte så särskilt gärna
om sina strapatser, det är ju yrket, menar hon, och när hon bara klarat sig så
är det inte mycket att orda om. Men livet har i alla fall stått på spel ibland.
Jag trodde min sista stund var kommen en gång när en gubbe skulle skjutsa mig
ut till en by. Det var en mörk höstkväll, vägen var halkig och vi hade bråttom
för att hinna fram i tid. När vi skulle åka över älven bar det sig inte bättre
än att släden åkte ner vid sidan om brofästet. Älven låg öppen, och jag måste
säga att det kändes kusligt. Det räckte bara ett ögonblick - som tur var
förstod hästen faran och tog ett ordentligt ryck och klarade både sig själv och
oss.
Under Syster Stinas första år i Bodum härjade tuberkulosen
svårt, men nu har det blivit mycket bättre. Att predika hygien och hälsovård
anser Syster Stina vara sin största uppgift Det har hon gjort under alla sina
sjuksköterskeår, och nu på senare tid har hon fått tillfälle att ägna sina
krafter ännu mer åt detta arbete - Sju år har hon kvar till pensionen, och
åtskilligt mer skall hon hinna med. Tiden har gått så fort, så fort, så jag vet
inte vart den tagit vägen. Men dom har varit snälla här i Bodum, alla människor
här tycker jag om. Det förefaller också som om kärleken skulle vara ömsesidig.
Under Syster Stinas litet sträva yta har Bodumsborna funnit en människa med
färg och gott hjärta - en kvinna med ruter i.
Mars 1950
Fria uttalanden - Brev från Bodum
Undertecknad instämmer i hr Wermelins uttalande i en
ortstidning för en tid sedan angående regeringens beslut om
kommunsammanslagningen. Vi Bodumsbor blev besvikna över detta regeringens
beslut. Vinner vi något på detta? Jag tror det inte, har ej de ledande inom
respektive kommuner någon som helst talan i denna fråga. Bestämmer vi inte
själva över våra hem och vår egen kommun? Är vi inte fria svenska medborgare?
Bor vi inte i ett fritt land? Har vi inte gjort vår plikt till både stat och
kommun? Har vi inte röstat gemensamt, både arbetare och bönder, for att få in
dugande män att föra folkets talan och göra det bästa för hela svenska folket?
Varför har ni ej någon som helst bestämmanderätt?
Nej, vi har bara skyldigheter, men inga rättigheter. Varför
flyr all den dugande arbetskraften från Norrland? Jo, därför att dessa ungdomar
har ingen som helst utkomst här. Hur skall det gå för de gamla som lämnas kvar?
Kan dessa gamla sköta sina jordbruk? Kan dessa gamla hugga och köra timmer åt
de stora träbolagen? Vad blir lösningen av detta till sist? Jo, det skall jag
svara på. När dessa gamla blir orkeslösa och sjuka, finns ingen annan utväg än
ålderdomshemmet. Kan ingenting göras åt detta? Varför ökar skatterna, varför
ökar priserna på allt man skall köpa? Varför skall arbetspriserna sänkas?
Varför ökar statsskulden för varje år snart? Varför måste vi ha kaffet
ransonerat? Ja, det talas om brist på dollar, det vet man nog, man var ligger
felet?
Görs ingenting åt massflykten från Norrland, blir Norrland
ett enda fattighus. Varför är det brist på arbetskraft? Jo, de gamla är
utslitna, och de unga reser till storstäderna och fabrikerna. Det blir bara
gamlingar kvar. Så får man alltid höra, att man håller sig 20 och 25 kronor om
degen, men man får ingenting för dessa pengar, det är så dyrt allt man skall
köpa. Jag började i skogen när jag var 13 år, jag följde far i skogen, när
kvällen kom hade far huggit 50 stockar och efter 5 öre bit blev det 2:50. Detta
var ej mycket att leva för 4 personer, men då fick man mycket för pengarna emot
nu. Nu är jag 65 år, så nog vet jag vad det vill säga att träla i skogen.
Nils Johansson, Skogsarbetare
11/2 1950
Ny stävkonstruktion finnes på båtprodukt från Rossön
Från Nya Norrlands utsände Lage Bengtsson.
Utanför en längre enplansfastighet i Rossön låg ett tiotal
nya fernissade, blankt skinande båtar, täckta av ett tjockt lager snö.
Tystnaden I omgivningen bröts av det Jämna surret från en kap. Det behövdes
alltså inte så stor gissningsförmåga för att räkna ut att Rossöns båtindustri
dvaldes innanför de lyckta dörrarna. Men dörrar är till för att öppnas, vilket
också gjordes. William sysselsatta med att nita samman fogarna på en större
eka, och vid ena långväggen låg ett par motorbåts skrov upplagda.
- Vi var anställda på fabriken tidigare, berättade hr
Karlsson under en paus i arbetet, men från den första oktober i fjol övertog vi
ansvaret själva, och efter allt att döma, tycks det gå ganska bra. Hittills har
vi inte haft några svårigheter med avsättningen. Våra största kunder just nu är
vattenfallsstyrelsen och Indalsälvens flottningsförening, vilka tar hand om
praktiskt allt vi kan producera. För att förbilliga omkostnaderna, lägger vi
upp tillverkningen i serier, fortsatte hr Karlsson. Just nu har vi lagt upp en
tillverkning på 60 ekor som - om beräkningarna håller - skall vara färdiga om
knappa två mån.
Ny stävkonstruktion uppskattad finess. De driftiga
båtbyggarna är också smått uppfinnare, och som resultat av sina funderingar,
har de fått fram en ny konstruktion på stäven till motorbåtarna. - Inom andra båtfabriker
brukar man använda sig av krokigt växt virke, berättade hr Karlsson. när det
gällt själva stäven. Detta tyckte vi ställde sig mer än besvärligt. Först och
främst stal det en massa tid, när man skulle leta reda på lämpligt virke, och
dessutom hade det s. k. naturkrokiga virket den olägenheten att det gärna vill
slå sig. För att komma bort från dessa olägenheter, räknade vi ut ett nytt
system, som i korthet går ut på, att vi limmar och pressar fram stävmaterialet.
Att vår konstruktion håller, har vi redan kunnat konstatera, vilket givetvis är
det viktigaste.
Båten torkas innan den nitas en annan procedur i
tillverkningen som också funnits vara till fördel, är att varje båt torkas.
Innan vi nitar den. Detta för med sig att båten är absolut tät, när den sätts i
vatten, och dessutom om möjligt blir ännu tätare, när den användes.
Allt detta är sådana detaljer, som vi hoppas skall föra det
goda med sig, att vara båtar blir kända för att vara kvalitet alltigenom,
förklarade hr Karlsson.
Medan vi gått omkring och tittat, hade emellertid de
båda bröderna Sköld inte varit overksamma. Tvärtom hade båtskrovet, som de
arbetade med, tagit alltmer bestämd form. Nithammare och andra verktyg ekade
genom lokalen. Och ett stycke hade avverkats på 60 - båtsserierna fullbordande.
Allt virke, som går åt, köper man upp, och förutom den nödvändiga bandsågen,
har man tillgång till en kombinerad snickerimaskin som innefattar både fräs och
klyv.
Rossöns båtindustri har mänskligt att döma framtiden för sig, en industri som framförallt lägger an på kvalitet, har aldrig svårt att bli av
med sina produkter.
10/5 1950
Rossöns trädgårdsodlare förening nyvalde vid årsmötet i
söndags till ordförande trädgårdsmästaren Nils Åkerstedt, som även utsågs till
materialförvaltare. Vice ordförande blev Halvard Vesterlund och kassör Otto
Haglund. Revisorer blev Karl Eriksson och Arne Nordström. Till ombud vid
Västenorrlands trädgårdsodlare förbund utsågs hr N. Åkerstedt med hr O. Haglund
som ersättare. Även i år skall skolungdomens trädgårdstävling anordnas liksom
premiering av medlemmarnas trädgårdar. Eventuellt skall även anordnas en
matlagnings- och demonstrationskurs för tillvaratagande av trädgårdsprodukter.
Till sommarens trädgårds-utställning i Kramfors beslöts att anordna en
bussresa. Hos kommunalfullmäktige i Bodum beslöts begära ett anslag av 200 kr som skall användas huvudsakligast till plantering på offentliga platser inom
kommunen.
Sammanställning över folkmängden i Bodum sockens olika byar 1951
En droskägare från Backe försökte med sin bil ta en genväg genom geografin väster om Orrnäs. Försöket misslyckades och både bilen och droskägaren måste repareras.
30/6 1953
Bodum har fått en ny skola. Delade åsikter om dess placering. En byggnad som genast faller en besökare av Rossön i ögonen är den nya skolan, som man byggt alldeles intill allmän landsväg. Det är en huskropp i gult tegel som är 70 meter lång och 10 meter bred. De som har haft hand om olika entreprenader har lämnat efter sig ett mycket välgjort arbete. Detta och mycket annat hade Ångermanlands Nyheters utsände att förtälja om den nya skolan, med vilket sas en ny epok börjar i Bodums skolväsende och en liten återblick kan därför kanske vara motiverad.
Rossöndoningen gör succé, även export på Finland. I Rossön har Bröderna Andersson byggt en stor mekanisk verkstad som tillhandahåller en rad maskiner för skogsbruk, bl. a den förnämliga 'Rossöndoningen' som är ytterligt eftertraktad. Verkstaden är ljus och trevlig, för arbetarna är det väl sörjt, en utbyggnad av verkstaden är högaktuell.
22/7 1953
Flottningen bygger för 200.00 i Rossön.
Ångermanälvens Flottningsförening kommer inom kort att sätta igång med ett storbygge i Bodum, närmare bestämt intill sin stora verkstad. Det blir en förrådsbyggnad om 48x12 meter jämte snickeriverkstaden. Byggnaden blev i stort sett färdig under hösten detta år.
13/9 1954
Skånska Cementgjuteriet lägger YG-beläggning på landsvägen genom Rossöns samhälle.
26/11 1954
Förstörda vägar över isarna, problem för vattendomstolen. Om detta och andra problem som uppstått i samband med älvregleringen, diskuteras vid vattendomstolens sammanträde. Orrnäsborna vill ha en bro över älven vid borg. "Vill Vattenfall ge oss helikoptrar istället för en hängbro, så inte oss emot".
?/? 1955
Bröderna Andersson bygger ut dubbelt - Säljer till Japan
Ett omfattande utbyggnadsarbete pågar för närvarande vid
Bröderna Anderssons verkstäder i Rossön. När den nya fabrikslängan är färdig
fram på vårkanten har utrymmena i det närmaste tredubblats. Det betyder alltså
att "Rossödoningarna" i ännu större omfattning kommer att spridas ut
på marknaden, eller hur fabrikör Verner Andersson? Det är naturligtvis var
förhoppning att kunna öka produktionen genom den här stora ombyggnaden. Nya
maskiner tillkommer också, men först och främst bygger vi nytt helt enkelt dal
för att vi varit för trångbodda förut.
20 anställda, Huruvida man kommer att anställa mer folk vill
inte fabrikör Andersson yttra sig om ännu, Verkstäderna har l dag ett 20-tal
anställda. För den som inte vet vad man sysslar med vid Bröderna Anderssons
verkstäder i Rossön bör kanske infogas att här tillverkas praktiskt taget allt
som har med timmertransporter att göra, kälkar, släpdon o.s.v. "Rossödoningarna
" är kända inte bara i Sverige. De används så långt bort som i Japan. Man
säljer också till Afrika förutom bl. a. de europeiska länderna Tyskland,
England och inte minst Finland.
8/11 1955
Hastighetsgräns i Rossön - Backe bör inte
införas (VA)
Vägförvaltningen har avgivit förnyat yttrande rörande i
frågas att hastighetsbegränsning inom Rossön och Backe i Fjällsjö.
Tätbebyggelsen inom Rossön har inte sådan karaktär att hastighetsbegränsning bör
införas där, säger vägförvaltningen.
Enligt Vägförvaltningen förmenande bör viss restriktivitet
ske i fråga om införande av särskilda hastighetsbegränsningar. Begränsning bör
sålunda inte införas på sådana vägar där bebyggelsen ligger på ett relativt
stort avstånd från vägen där densamma inte är sammanhängande eller där den ej
är belägen på ömse sidor om vägen. Vid vägen 992 Bodum-Näsets anslutning med
väg 331 finns tre fastigheter vilka ligger helt nära vägen. Ur trafik säkerhetsskäl
- siktförhållandena vid utfart från väg 992 till väg 331 är här betydligt
nedsatta - har därför förbud införts att med fordon korsa eller svänga in på
väg 331 utan att först omedelbart dessförinnan ha stannat. Den koncentrerade
bebyggelsen vid Orrnäs ligger helt skild från väg 331.
Enligt det upprättade förslaget till byggnadsplan for
ifrågavarande område skall endast en utfart finnas från området i fråga till
väg 331. Vad beträffar Backe framhåller Vägförvaltningen att förekomsten av
vägskäl, kurva eller backe i regel inte utgör skäl for införande av
hastighetsbegränsning. Där så anses erforderligt uppsatts i dylika fall
varningsmärken med härför fastställda symboler. Då ingen nämnvärd bebyggelse
finns mellan vägskälet vid Jansjövägen och platsen där nuvarande
hastighetsmärken finns anser Vägförvaltningen det inte erforderligt att f. n.
flytta dem. Det torde ur trafiksäkerhetssynpunkt f. ö. vara mindre lämpligt att
utan tvingande skäl uppsätta märken i omedelbar anslutning till vägskäl En
trafikants uppmärksamhet bör koncentreras på trafiken i och vid vägskälet.
8/12 1955
Samhällsföreningen i Rossön behöver 30 till 40 000 kronor (VA)
Basen för samhällsföreningen Rossön, köpman Anders Olsson,
har det lite bekymmersamt just nu. Saken är den att man måste utvidga
ytterbelysningen till att omfatta även Orrnäs och Öhn. Dessutom håller den
gamla belysningen till andra delar av det vackra lilla samhället att vara mogen
för utbyte. Allting slits ju. - Men allt det där kostar stora pengar, suckar hr
Olsson. Vi behöver stora pengar för att klara av det hela. Så där 30 till 40
000 kronor skulle vi behöva. Det är en stor summa när vi bara har 5 000 i vår
kassa.
Men det finns ljuspunkter också - vi tänker nu inte på
lamporna. Olika föreningar i Rossön visar ett glädjande samhällsintresse. Hr
Olsson omtalar att föreningen nyligen fått en vacker slant av lottorna till att
betala el-strömmen med. Vi skulle gissa att när damerna i Rossön får veta hur
det står till med finanserna så sätter de igång med att samla pengar. Damerna
brukar kunna uträtta storverk med ganska små medel, ty de vet sanningen av
ordstävet >av många bäckar små. Lottorna i Rossön hade häromdagen anordnat
en trevlig; familjefest i föreningshuset där både gammal och ung hade infunnit
sig. Behållningen 600 kr gick till samhällsföreningens gatubelysning. Så nu
blir det ljust i Rossön till julen.
Lottorna hade förfärdigat en massa trevliga saker, som hade
strykande Åtgång. Kaffe och gott bröd vankades naturligtvis också. Efter en
speciellt författad välkomstsång av lottorna följde flera trevliga barn tablåer
musik och andra roliga uppträdanden av lokala förmågor. Arrangörerna fruarna
Ahnlund och Persson, hade lyckats utomordentligt med sin uppgift, ty festen
blev en av de trevligaste man haft på länge i Rossön.
4/3 1956
Årets segrare i Vasaloppet på tiden 5:23:36 blev Sigvard
Jonsson, Rossöns IF. Kranskulla var Gun Larsson, syster till Per-Erik Larsson
från Oxberg. Han kom sjua, nästan nio minuter efter Sigvard Jonsson.
I Evertsberg kom Sven Jerring in i direktsändning: Just nu
leder den okände Sigvard Jonsson från Rossön, sa han.
Varken Arild Wiklander
eller Sixten Jernberg hade någon chans att hänga med. I mål var Sigvard fyra
minuter före Arild Wiklander, sju minuter före Sixten Jernberg. Sigvards
segertid var nästan exakt fyra minuter snabbare än Sixten Jernbergs segertid
1955.
Tillsammans med Sten Mårtensson, legendarisk ordförande och
skidledare i Rossöns IF, hade Sven Flodin åkt till Dalarna för att serva Sigvard.
Gustaf Bryntesson, som körde taxi i Rossön åt John Persson, skjutsade dem.
16/8 1956
Årets Vallhallating samlade 1000 i Rossön (VA)
Årets Vallhallating som avslutades på söndagen, hade samlat
omkring 1000 personer. Karnevalståget, som gick till idrottsplatsen, hade ett
antal ekipage som ville Illustrera forntid nutid - framtid. I den pristävling
som förekom mellan de deltagande ekipagen blev det en hård strid om
placeringarna. Vid röstsamman räkningen befanns ”Bodums Trä förädling” u.p.a.
vara segrare med 56 röster, medan tvåan ”Badflickor - ekipaget” hade en röst
mindre.
I karnevalståget förekom för övrigt flera pigga inslag.
Bland annat viftade några tidsbilder. Först kom 1890 då familjerna hade stora
barnskaror och vagnens citerade text sade: Vi har gjort vårt. Så kom familjen
1956 och den hade endast en hund och den förklarande texten talade om att ”Det
räcker för oss ”AB Värvare” fyllde aktuella företeelser inom fotbollen. Där
fanns Backe, Kramfors och Italien ”direktörer ” som satt och vräkte sig och det
hela hän syftade på flykten från Rossöns. De två första pristagarna i tävlingen
erhöll var sitt presentkort på 180 kr.
?/? 1956
Rossön (VA) På landsvägen i västra Ångermanland råder just nu
en rätt besvärlig halka som på sina håll orsakat olyckstillbud. I de flesta
fall har det stannat endast med tillbud, men i Bodum råkade 50-årige
anläggningsarbetaren Harry Edström rätt Illa ut, då han skulle, sätta igång
sin mc på den glashala vägen. När han släppte kopplingshandtaget snurrade
motorcykeln runt och Eldström kastades av och slog huvudet så hårt i vägbanan
att han förlorade medvetandet. När han efter några ögonblick kvicknade till
igen hade han totalt förlorat minnet och måste hjälpas till sitt hem där han
får ligga till sängs några dagar sedan läkaren konstaterat hjärnskakning.
22/9 1956
Det var en gång en bil…..(NN)
En personbil demolerades som nämnts svårt vid kollision med
en lastbil i Sunds by i Fjällsjö på onsdagen. På bilden ser vi den illa
åtgångna vagnen, liggande på sida i diket. Vilket som i övrigt är upp eller ner
fram eller bak, det får ni försöka lista ut själv.
22/8 1956
Näverkonstnär i Bodum flätade skor till dans - MILTALLBERGET
(NN)
Att fläta näverkontar och andra näversaker kunde man
tro var en konst som dog samtidigt med fäbodarna. Det var nämligen där dessa
saker användes för att forsla smör och ost efter obanade vägar till hembygden, men näverarbetare finns ännu.
En som inte glömt konsten är fru Elisabet Sundius.
Miltallberget, Bodum som trots sina 77 år fortfarande med snabba fingrar flätar
näverkontar, liebryn-kontar, näverskor och andra trevliga saker.
- Jag var nio
år då jag första gången på egen hand flätade en kont, berättar hon. Konsten
lärde jag mig av min mor, under uppväxttiden då jag vallade kor och getter i
skogen hade jag gott om tid för flätningen. Jag brukade fläta gubbar och gummor
med kontar på ryggen och näverskor på fötterna, en del såg riktigt lustiga ut.
En gång fick jag beställning från grosshandlare Erstad i Långsele just på
sådana gubbar. De skulle föreställa ett vandrande par, minns jag. Jag flätade
ett par näverskor åt mig själv en gång. Dem använde jag på danserna. De andra
ungdomarna var avundsjuka på mina lätta skor och ville att jag skulle göra
likadana åt dem. Men det brydde jag mig inte om, de fick dansa bäst de ville i
sim tunga grovläderskor.
Fru Sundius kan fortfarande sin konst, några stora
kontar är det sällan hon gör mest blir det små, som förr kallades getarkontar.
Men dessa växer fort under fru Sundius skickliga händer.
25/10 1956
Bodumsbastun är för liten, ännu mindre blev den dock 15/12, ty då den brann ned på natten.
13/12 1956
Nytt Folkets hos i Rossön (NN)
Rossön kommer att få ett nytt stilist Folkets hus vid
halvårsskiftet nästa år. Som det nu ar finns det endast tve mycket dåliga
samlingslokaler: det gamla Folkets hus och bygdegården. Befolkningen halsar
därför Folketshusbygget med stor tillfredsställelse. Det nya Folkets hus kommer
att omfatta en större sal med 160 platser och en mindre sal för styrelsesammanträden
och studiecirklar i källarvåningen blir det en rätt stor sal som är lämplig för
servering och där födelsedagskalas o dylikt kan ordnas. Två studie- och
biblioteksrum kommer även att ordnas. Det nya Folkets hus kommer att kosta
omkring 300 000 kr.
12/12 1956
75-årig mästersmed i Rossön leverantör till två landskap
BODUM (VA)
Han är 75 är nu, mästersmeden Nils Flodin i Rossön. Sitt yrke
valde han redan i unga år, men en del omständigheter gjorde att smidesarbetet i
början blev mera ett kortare avsnitt i dagens egentliga knog än självständig
verksamhetsgren. Han var järnvägsbyggare på den tiden, sedermera blev han
byggnads entreprenör vid SJ, Det var främst byggnads smiden, som då kom l
fråga, och före sitt "genombrott" som egen företagare t
smidesbranschen gick han en lärorik "finslipning" vid Sandvikens
Järnverk.
Två och ett halvt är senare återvände han till hembygden,
Stenvattnet i Bodum, övertog fädernegården och smidde i en liten gårdssmedja så
snart han hade en ledig stund. I början av 1920-talet köpte han ett tomtområde
med bostadshus i Rossön, byggde en ordentlig smedja och började sin långa och
trogna tjänst som en bygdens allt i allo när det gällde reparationer av
körredskap och maskiner. Det var uteslutande häst dragna sådana som under denna
tid kom till användning, mön det dröjde inte länge förrän det kom både bilar
och traktorer. Därefter dröjde det inte länge förrän det första lyxåket och den
första hemlighetsfulla slag tröskan var färdig för reparation.
För bilarnas del var vägarna dåliga med stenar. stubbar och
djupa hjulspår i körbanan. Sånt frestade till och med gamla T-fordar att falla
sönder - om inte i sina ursprungliga beståndsdelar så dock i ett och annat axel-
och stagbrott. Hade man en smed i byn så var ingenting naturligare än att man
spände hästen för den trasiga bilen och släpade den - Ibland bara på tre hjul -
till smedjan. Hade Flodin kunnat reparera åktrillan till belåtenhet, så nog
klarade han bilen.
Det var lite marigt i början - medger den gamle mästersmeden
men man lärde sig nymodigheterna. Ja, Flodin har lärt sig allt han behöver
kunna och nu baxnar han inte för vare sig bilar eller traktorer, dom får vara
hur illa tilltygade som helst. God hjälp får han l sitt arbete av sonen Åke,
som övertagit det mesta av "petgörat" i motorer, växellådor,
fördelningsdosor och styrsnäckor.
Det känn» liksom lite mera vant att syssla med rejäla smide
till timmerdoningar, tycker Flodin, som fortfarande ägnar det mesta av sin dag
åt rejält donings smide. En timmerdoning, smidd av Flodin l Rossön, är heller
ingen doning vilken som helst. De är välkända l hela västra Ångermanland och en
stor del av Jämtland. Beställningar duggar in från skilda häll trots att
traktorerna även här i stor utmärkning undanträngt hästen l skogskörslorna. Vid
VA:s besök har Flodin just börjat smida på en timmerstötting beställd av en
stordrivare l Jämtland. Denne har prövat Flodins tillverkningar under mänga år
och vet att bättre och starkare doningar kan han Inte f& till sina fyrbenta
dragare. Det ska' vara grejer som tål att ta i säger Flodin och makar in en bit
av en järnstång i mörjan på härden. En fräsande gnistkvast slår upp som ett
jättestort tomtebloss rakt i Flodins brungarvade ansikte. Genom gnistregnet
räcker han oss sin väldiga smednäve till avsked och när vi tvekar en sekund för
att spana efter en tydligen obefintlig lucka i eldridån skrattar han ett
hjärtegott, sotigt och tyst skratt: - Dä' bränn int, dä bäre kolltostre.
1/4 1967
Flygplansvolt i Junsele, far och son oskadda (VA)
Ett flygmissöde inträffade i Junsele på söndagen. Ingenjör
Hjalmar Larsson, Rossön, "kände sig för" om det skulle gå att landa
på Junseles nya privatägda flygfält. Fältet hade ännu inte blivit gräsbevuxet
och var därför en smula förrädiskt Ingenjör Larsson bedömde dock utsikterna att
landa såsom goda enär han hade ett plan med trehjulsställ och fullföljde
nedstigningen. Under själva utrullningen skar noshjulet ned i marken och
flygplanet gick runt. Det blev liggande omvänt men ut ur planet klev föraren och
hans fyraårige son oskadda. Planet fick skador på nos-ställ och propeller.
Missödet anses utgöra en påminnelse om att samhället bör träda till För att
fullfölja det lovvärda initiativ som privatflygfältet utgör.
25/5 1968
Vägen Hoting-Backe i fokus vid Fjällsjö
kommunal fullmäktige
Backe (ÖP) Väg 331 som bland annat
förbinder Hoting-Backe hamnade i brännpunkten när sysselsättningsproblem diskuterades
vid Fjällsjö kommunalfullmäktige. Ärendet var föranlett av en motion från Sven Henricsson med flera
Från motionärernas sida sa man att det har gjorts alldeles för litet för att lösa detta vägproblem.
Nämndordföranden Alrik Ohlsson påstod att man prövat alla möjligheter, men att vägverket föredrar att i första
hand satsa på väg 90.
Holger Kjellgren, Rossön, lät sig inte
nöja. En upprustning och ny byggnad av vägen skulle ge arbete åt 100 man ansåg han. Uppvakta, det rådde
han till. Det kan inte bil nog med uppvaktningar. -Vi måste skapa opinion och därigenom
få vägverket att ompröva sitt ståndpunktstagande. Även ungdomens feriearbete väckte lång
debatt. Sven Henricsson ansåg att man till ett kommande år bör inventera tillgången på feriearbete
Han förklarade att han inte gillade Alrik Ohlssons attityd i den här frågan när Olsson förklarade att de
inte var lätt att skapa feriearbete när nu föräldrarna i många fall går utan jobb. Henricsson ansåg ungdomens
feriearbete som ett led i dess fostran. Inez Strömgren, Hoting, sa att
ungdomarna gärna åker utom hemkommunen bara de får jobb. Eric Nilsson, Hoting, ansåg att de
fanns en hel del för ungdomen att ta till i hemkommunen.
Sedan övergick ärendet att bli en
partipolitisk fråga. Holger Sellin, Rörström, ansåg att VPK var ute med partitaktiska finter. Fru Inez
Strömgren kompletterade med att påstå att Holger Kjellgren spelade på parti strängarna - VPK:s. Sellin kom igen
och sa att det håller på att ske en islossning när det gäller att lösa Norrlands
problemen och det är arbetarpartiets förtjänst, påstod Sellin.
Diskussionen tog över timmen men
motionen lämnades utan åtgärd vilket föranledde Erik Höglund, Rossön, - att anmäla reservation.
Kommunalfullmäktige beslöt att på kommunalnämndens förslag anslå 5,000 kr till förskottslikvid åt
säljarna av Hörnstugan, Hoting och 7,000 kr till reparationer av hotellet. Nils Löfstedt, Lövvik, visste att den
senare summan redan använts till reparationer och protesterade mot principen att pengar nyttjas innan
medelsanvisningar är klar.
Kommunen ska vidare exploatera
fastigheter i Orrnäs och Backe för fritidsbebyggelse. Det rör sig om ett 20-tal tomter för en kr/kvm Kommunalkamrer
- Jan Berglund påpekar att, tomterna ligger inom byggnads planerat område och kommunen
får räkna med exploateringskostnad på uppåt 200,000 kr i framtiden och rekommenderade en
närmare utredning för att klarlägga de ekonomiska följderna av beslutet.
Namnförslag på gator i Hoting
godkändes och tekniska avdelningen ska nu infordra offert på skyltar. Till uppsnyggning av Stenhammars
området anvisades 15,000 kr. Målning och toalettbyggnad slukar det mesta av pengarna. Verkställande
ledamoten l stiftelsen Hyresbostäder i Tåsjö tillerkändes ett årsarvode på 1,500 kr. och ordförande i Fjällsjö
Hantverks- och Industristiftelse får 3,000 kr. Däremot gick man på förslag av Holger Sellin i emot
nämndens beslut att dom ordinarie ledamöterna i stiftelsen ska ha 500 kr var. Sellin var rädd för att det kunde
smitta av sig till andra nämnder.
?/4 1969
Intagna på gymnasiet i Strömsund
Humanistisk - samhällsvetenskaplig
tillvalsgrupp; Berit Andersson, Backe, Ann-Kristine Bergström, Backe, Lena Edin, Vågdalen, Anita
Elofsson, Lövön, Ulla Erlandsson, Föllinge, Eva i Galin, Hoting, Gertrud Hällqvist, Rötviken, Kristina
Hansson, Hammerdal, Ingrid Hedmark, Hammerdal, Anders Hällqvist, Rossön,
Elisabeth Johansson, Hammerdal, Peter Karlberg, Strömsund, Inger Larsson, Kyrktåsjö, Kjerstin Larsson, Föllinge,
Monika Lindh, Kyrktåsjö, Birgitta Magnusson, Rossön, Kerstin Näslund, Kyrktåsjö, Sven Sjöberg,
Strömsund, Anna- Greta Sjödin, Backe, Eva Sjödin, Backe, Wiveka Sjödin, Backe, Lennart Sundelin,
Rossön, Karin Svensson, Hammerdal, Irene Thor, Ottsjön, Birgitta Wikner, Kyrktåsjö.
Ekonomisk tillvasgrupp;Christine
Blomberg, Strömsund, Lennart ,Brorsson, Bredkälen, Ruth Eriksson, Hoting, Andrs Hansson, Svaningen,
Ingalill Hansson, Brättbäcken, Martin Hansson, Jormvattnet, Elisabeth , Holmberg, Strömsund, Tommy
Holmgren, Hammerdal, Gun Holmström, Hoting, Kjell Jonsson, Strömsund, Yvonne Jonsson, Rörström,
Harald Lindgren, Hammerdal, Evy-Anne Mattsson, Strömsund, Jörgen Olofsson, Tullingsås,
Clas-Göran Persson, Strömsund, Lars Persson, Föllinge, Yvonne Svanström, Öhn, Lars Thom, Strömsund. Elsabeth
Nilsson, Svaningen, Annika Olofsson, Gärdnäs, Märta Persson, Backe, Anita Solem, Stora Blåsjön.
Social linje, naturvetenskaplig gren;Ulla
Anderheim, Storholmsjö, Eva Alstergren, Hoting, Gunvor Eriksson, Lorås, Marite Jonasson,
Gunnarvattnet, Ann-Sofi Carlsson, Gäddede, Elisabeth Mellergård, Hammerdal. Hans Olofsson, Backe, Eva
Olsson, Strömsund, Gunnel Persson, Gäddede, Rose-Marianne Rolandsson Jormvattnet, Irene
Sihiberg, Hoting, Annika Sjödin, Backe, Britt-Marie Skoglund, Hoting, Eva Wikström, Strömsund.
Teknisk linje, maskinteknisk gren;
Martin Andersson, Rossön, Sören Andersson, Rossön, Lars Bruman, Strömsund, Vidar Edman,
Laxsjö, Jan-Gunnar Foss, Rossön, Hans Gahlin, Lidsjöberg, Claes-Göran Grindefors, Strömsund, Bengt
Göransson, Öjarn, Benny Johansson, Hoting, Alvar Jonsson, Storhögen, Dan Jama, Rötviken, Fred
Liljegren, Strömsund, Peter Magnusson, Föllinge, Gunnar Nordin, Hoting, Roland Olsson, Hoting, Ove
Pedersén, Hammerdal, Bo Persson, Rossön, Christer Wikström, Skärvången, Peter Wikström, Strömsund,
Staffan Åsberg, Rossön. Reserver till fackskolan upptagna i
bokstavsordning: Margareta Björn, Rörström, Lars Bölander, Rossön, Esbjörn Guldbrandsson, Backe, Åke
Hagström, Hammerdal, Ragnvald Henriksson, Rossön, Tommy Jonasson, Hotagen, Christin Jonsson,
Lövberga, Ann-Britt Karlsson, Hoting, Kerstin Karlsson, Fagerdal, Leif Lindman, Hoting, Anneli Lundgren,
Strömsund, Eva Löfstedt, Ringvattnet, Conrad Nilsson, Backe, Leif Norlin. Strömsund, Melker
Nordström, Backe, Jan Ohlsson, Backe, Karin Olsson, Häggenås, Karl Paulsson, Sikåskälen, Sven-Krister
Sjölander, Rossön, Bengt-Olof Tallryd, Sikås, Anna-Lisa Thander,
Högbynäs, Sonja Wallin, Åsele
3/3 1970
Karl Jönsson i Rossön: Ge skogsarbetarna deras rätt!
Anslag av de sociala fondernas medel skall beviljas för
sociala ändamål till fromma för anställda vid skogsindustriföretagen liksom för
dem som är verksamma i flottningen och skogsbruket inom företagen. Virkesfångst
- område. Detta är det bärande i gällande stadgar.
Karl Jönsson, veteran och kämpe inom skogsarbetarrörelsen,
har visserligen gått i pension, men han släpper inte flin uppfattning att
skogsarbetarna och flottningsarbetarna behandlats orättvist vid fördelningen av
medel ur skogsindustriföretagens sociala fonder. I denna artikel argumenterar
han för en annan och enligt hans fasta åsikt rimligare och rättvisare tingens
ordning. Vi har av utrymmesskäl varit nödgade till vissa förkortningar och
hopskrivningar men Kalle Jönssons, väsentliga synpunkter är klart uttryckta.
Under mänga år var jag som skogs- och flottningsarbetarnas representant med i
fondstyrelserna vid SCA och Graningeverken och försökte hävda mina medlemmars
intressen. Varje gång jag framfört mina berättigade krav har jag mötts av
invändningen att jag velat ge skogsarbetarna en extra favör. Invändningen
håller inte. Jag har endast byggt på skogsarbetarnas stadgeenliga rätt.
Vid Graningeverken blev fördelningen den att skogsarbetarna
fick 36 procent av tillgängliga medel. Resten gick till industriarbetarna och
de välavlönade tjänstemännen. Men hur är fördelningen bland de anställda?
Skogsarbetarna är dubbelt så många som de direkt vid industrierna sysselsatta!
Jag ber att få hänvisa till rätt aktuella fakta. De sydsvenska skogsägarna
bygger en jättefabrik i Halland. Arbetskraftsbehovet är angivet till 400 vid
fabriken och 200 på transportsidan. Men i skogen 2000 heltids arbetande eller 5000
deltidsanställda!
NCB:s arbetskraft kan beräknas utgöra cirka 37 procent vid
industrierna och 63 procent i skogsarbete. En annan planerad skogsägarindustri
beräknar 200 innan i fabriken och transporten men 800 i skogen. ASSI:s
utbyggnad i Norrbotten tar sikte på 150 man vid industrin och 500 i skogen. Jag
kan fortsätta uppräkningen, men det räcker: Jag har inte överdrivit då jag sagt
att en massafabrik eller ett sågverk behöver minst dubbelt så många arbetare
ovanför fabriken för att säkra virkesbehovet som de behöver för virkets
förädling vid fabriken. Majoriteten i fondstyrelserna vill tydligen inte
erkänna dessa fakta. I vart fall vill de inte erkänna att skogsarbetarna har
stadgeenlig rätt att få vara med vid fondmedlens fördelning.
Om alla skogs- och flottningsarbetare ska ha anslag så ska
väl också alla stuveriarbetare och alla sjömän på lastbåtarna ha det. Det
"argumentet" har Jag fått i mig. Jag finner det absurt. När Jag en
gång hos SCA:s fondstyrelse begärde en (en enda) miljon att fördelas bland de
eftersatta skogs- och flottningsarbetarna inom företagets virkes fångstområde
fick jag veta: — Det är ju meningslöst i det långa loppet. Vad är en miljon? 1000
kronor åt 1000 skogsarbetare. Det är ju ingen hjälp, sade företagets ombud. Jag
har inte begärt 1000 kronor till varje skogsarbetare, men jag vet vad även små
summor kan betyda för gamla utslitna människor i utbyarna. Och varför hör man
inte företagarombuden säga något om de miljoner i fondmedel som delas ut för
semestervistelser och resestipendier till Industrins arbetare och arbetsledare
samt inte minst de hög avlönade tjänstemännen.
Man säger vidare från företagarhåll att det är så viktigt
att förkovra personalen, utveckla dess känsla för kvalitet och produktivitet,
skapa känslor av trivsel och gemenskap. Vi måste satsa på den personal som är
aktiv inom företagen och bär ansvar för dess fortsatta utveckling. Till detta
svarar jag: Är inte skogsarbetarna en aktiv grupp bär inte de ansvar? Hur länge
tror tjänstemän och arbetare vid industrierna att de skulle klara driften utan
skogsarbetarnas insatser.
Behövs det Ingen känsla av trivsel och gemenskap bland
skogens arbetare? Man kan vidare få höra resonemang som går ut på att
"spara för framtida behov och kommande generationer". Varför ska
skogens arbetare, dessa som under svåra, många gånger ytterst tragiska löne-,
boende- och arbetsförhållanden tjänat ihop miljoner och åter miljoner åt
skogsindustrins ägare, varför ska de betala detta sparande för framtiden?
Jag föreslog en gång att en miljon skulle fördelas bland de
skogs- och flottningsarbetare som hamnat vid sidan om. Jag möttes av det mest
kompakta motstånd. Ingen flottningsarbetare, Ingen vid skiljeställena, ingen av
dem som slet i skogen då företaget behövde dem under 50-talet och början av 60-talet
— utöver de fast anställda — kunde komma i fråga. Varje generation lämnar något
för företaget och företagsamheten värdefullt efter sig, sägs det ibland i
fondstyrelserna. Det måste väl även gälla skogsarbetarna. Alla generationer
skogs och flottnings arbetare har satsat ett helt livs arbetsinsatser under
ofta urusla löner och arbetsförhållanden. Därmed har de bidragit till att göra
de rika rikare. De som haft de största lönerna har fått de högsta
löneökningarna. Klyftorna har bara ökat.
Skogsarbetarna har verksamt bidragit till att
arbetarrörelsen under socialdemokratisk ledning kunnat skapa de stora
AP-fonderna som ger skydd på ålderdomen. VI har en folkpension som gör det
möjligt att möta ålderdomen utan bävan för det dagliga brödet.
Arbetslöshetsförsäkringen får sitt. Sjukvård och skolundervisningen byggs ut,
skolan är i dag ej blott för de rikas barn. Generationer av skogsarbetare har
varit med om att bygga upp allt detta. De har lämnat rätt mycket till kommande
generationer, men de har lämnat allt för 'Mycket till de redan rika. Antalet
verksamma skogs[1]och flottningsarbetare har
sjunkit med mellan 70 000 och 100 000 under de senaste tio åren. De har
friställts, som det numera heter. Men de är inte borta Iran skogsbygden. De är
för gamla att omskolas, huvudparten av dem är utslitna och oförmögna till hårt
arbete. För dem finns ingen valfrihet. För dem finns tyvärr heller Inte de
stora och mäktiga skogsföretagens sociala fonder. Jag kan aldrig lära mig att
inse det rimliga och rättvisa i en sådan tingens ordning.
8/1 1976
I före detta Fjällsjö kommun kördes
också skridskor i Hoting. Sammanlagt är det 14 platser i Jämtlands län som deltar i motionsarrangemanget. I fjol
hade Strömsund för att ta ett exempel, cirka 7.000 starter i "skridskor
till tusen". I år hoppas man att siffran skall slås. Under hela februari
pågår motionerandet på' ishockeyplanen i Rossön och Hoting.
Rossön var premiärort för
"skridskor till tusen" som inleddes i Jämtland. Det var första gången
som Rossön var med i arrangemanget, där det gäller att åka skridskor 1.000
meter. Men avverkade de 1.000 metrarna på ishockeyplanen. Rossöns If's
samarbete med Strömsundskorpen svarade för arrangemanget denna snöiga dag.
27/1 1976
Våldsam krock på smal väg Rossön (LT)
Det blev en
rejäl smäll när en timmerbil och en personbil krockade vid 8.30-tiden på
måndagsmorgonen på vägen mellan Hocksjön och Rossön. Personbilen blev hängande
på ett vägräcke och timmerbilen som var utan last hamnade i diket.
Sammanstötningen skedde i en kurva med skymd sikt. Vägen är bara fyra meter
bred på stället för olyckan. Det finns skyltade mötesplatser på vägen, men när
bilisterna upptäckte varandra fanns ingen mötesskylt att tillgå. Skadorna blev
omfattande, personbilen måste bärgas från platsen. Lastbilen kunde ta sig till
verkstad för egen maskin. Inga personskador uppstod dessbättre.
9/2 1976
Vägsamariter premiärkörde i Hoting (ÖP)
Fyra föreningar i norra Jämtland inledde på söndagen en
vägsamarit tjänstgöring till hjälp åt trafikanter på väg 343 mellan Hammerdal
och Dorotea, ca tiotalet mil. Den här gången löpte tydligen allt friktionsfritt
efter den här sträckan för ingen av de fem deltagande bilarna behövde göra
något ingripande under dagen. - Polisen har förklarat sig positiv till den har
servicen och ett visst samarbete ska ske i fortsättningen, omtalar Rolf
Berggren, Backe, ordförande i den interimsstyrelse som tillsatts för den
nybildade Strömsunds - regionen av privatradioföreningen Tellus. Den har för
närvarande 35 medlemmar och omfattar hela storkommunen. Till service åt
trafikanter efter väg 343 inleddes i helgen en frivillig vägsamarit
tjänstgöring på sträckan Hammerdal - Dorotea.
Den här verksamheten sker i nära kontakt med privatradio
föreningen Tellus i Östersunds - regionen. Avsikten är att vi ska fortsätta
patrulleringen efter den här vägsträckan Hammerdal - Dorotea söndagarna under
sportlovs veckorna i första hand och sedan vid storhelger i mån av tid pengar
och tillgång på folk, uppger Berggren. Den här verksamheten sker på ideell
basis så när som på ett blygsamt bidrag ur det anslag Tellus i Östersunds -
regionen har för den här verksamheten. Ca 15 kr per dag och fordon kan
påräknas. På söndagen deltog fem bilar. Förutom privatradio föreningen var Röda
Korset i Rossön. MHF - Ungdom i Hoting och Frivilliga radio organisationen i
västra Ångermanland representerade. Huvudbasstation hade upprättats i Grundsjö
och betjänades av Tage Skoglund. Radioförbindelserna klaffade bra på ett
undantag när en av kontakten och först efter en febril felsökning visade sig
felet vara det man minst anade. En schäferhund som åkte med i bilen hade i
brist på annan sysselsättning tuggat av antennen!
Fem ekipage deltog med den här bemanningen. Från vänster
Margot Landgren, Rossön, Britt-Louise Berglin, Rossön, Olle Holmberg, Rossön,
Mats Danielsson, Hoting, Alf Holmgren, Dorotea, Rolf Berggren, Backe och
Gunilla Berggren, Backe
24/2 1976
Bostadsbristen i Rossön Rossön (LT) — Sedan flera år råder
en mycket besvärande bostadsbrist i Rossön.
Vissa perioder har det varit helt omöjligt att få tag på en
lägenhet, varför bostadssökande med anställning i Rossön, nödgats bosätta sig
på andra orter. Det säger de tre ledamöterna i (s)-föreningen i Rossön Arne
Ingelsson, Ragnar Anderstig och Paul Wermelin, i en motion till
kommunfullmäktige i Strömsund samtidigt som de föreslår att fullmäktige
beslutar att på nytt bemyndiga bostadsstiftelsen uppföra tidigare fastslaget
beslut samt att kommunen finansierar överkostnadsdelen så långt att acceptabel
boende kostnad uppnås. ÖVERKOSTNADER. Den 22 september 1975 beslutade
fullmäktige bemyndiga bostadsstiftelsen uppföra ett bostadshus om fyra
lägenheter i Rossön. Någon igångsättning av detta husbygge kunde dock inte ske
då det visade sig bli större överkostnader än vad länsbostadsnämnden kunde
godkänna. Bostadsstiftelsen planerar att uppföra ett antal enfamiljshus, men då
byggbar tomtmark f.n. saknas torde det vara små utsikter att någon byggstart
kan ske under innevarande år.
- I väntan på att denna småhusproduktion kommer igång,
måste, enligt vår mening, omedelbara åtgärder vidtas för att klara det akuta
behovet. Kommunen måste göra ekonomiska åtaganden i sådan utsträckning att det
planerade bostadshuset kan igångsättas. BARSERVERING I en annan motion till
fullmäktige pekar de tre på behovet av näringsställen i Rossön.
- Det måste betecknas som en allvarlig brist att ett
samhälle av Rossöns storlek och med karaktär av industriort, helt saknar denna
form av allmänservice. Därför bör det vara en kommunal angelägenhet att snarast
låta uppföra erforderliga lokaler. De hemställer att lokal för barservering
uppfördes i kommunal regi och att medel för detta ändamål upptas i 1977 års
budget.
